Så väldigt maläten i hjärtat, så väldigt mycket klåda i fingrarna och huvudet. Nya utsikter varje timme, nya planer, andra tankar. Han skriver snusk. Jag släcker ner i pannloben i all dramatik kastar skorna i hallen eldar lite på balkongen i linnet som jag fått med mig från Aurora. Spottar i leran, han är varm. Jag är grå. Telefonen död hunden söt jul är kul är kul är ful. Lägger sådant värt att spara i små askar, tror att jag kan det, tror mig oemotståndlig nästan sociopatiskt charmerande uttråkad oförnekad. Det är en jävla klåda, en brännskada från en brännässla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar