Jag har redan sett Spanien.

What doesn't kill you makes you stranger.

Mitt hjärtas tröst och liljor.

Along the Borderline.

Erkänner. Förslavad under samtidens tekniska överproduktion, samtidens förgiftande självutplånande självupptagenhet. P åker och jag frågar hur jag kan vara säker på att jag kommer fortsätta existera när han inte längre ser mig. Sen tar jag den vanliga vägen till speglarna och kamerorna. Stirrar ögonen ur mig, stum och förvrängd. Igår lagade vi mat. P drack cola, jag rödvin, i vinröd tröja av märket masculine. Försöker. Väntar på att bakhuvudet ska explodera, spruta konfetti och serpentiner, fyrverkerier och galla. Frågar P om han vill befrukta mig. Ägnar flera timmar åt att titta på salugårdar, drömma om jord, hantverk, djur. Att, om jag bara fick bo där under lövträden, vid ängarna, så skulle det gå över. Om jag bara fick klä mig i slitna t-shirts, gummistövlar och ha jord under naglarna, om jag bara fick tid att sitta och stirra ihjäl mig på landskap istället för påmig själv. Det sunda, jag skulle gå upp i vikt (tunnhet missmatchar visionen) och ostört kunna gräva hur många gropar som helst. 

 

When you think the night has seen your mind.

Den plågsamma självupptagenheten.

Flytande.

Idag har buken en annan form, som vätska, mjuk tyngd. Begrundar det. Fyller några centimeter hett hett hett vatten i badkaret och lägger mig där ett tag. Huvudet snurrar av selektiv serotoninhämmarbrist. Adjö kemikalierna. Jag gör slut. Behöver någon som kan sköta allt det där som måste skötas. Räkningarna disken dammet i alla hörn, jag vill ju bara samtala dricka vin och skapa hela nätterna och dagarna. Utbildningen är uppenbart helt fel. Också pengarna, behovet, illamåendet. Endast fri att tänka och må illa. Tänka och må illa. Tänka och må illa.

Ida Madeleine Therese

 

Francesca Woodman.

(A

Andas tänker känner samma sak.

Tjugofyra.

Grattis mitt hjärtas finaste polarräv, hjältinna, konstnärsblod. 

Stormen. Aurora betyder ljus och färger.

Aurora ringer. Vi talar ivrigt. Ställer de viktiga frågorna. Utanför mörknar himlen till snöstorm, plötslig och intensiv precis som samtalet. Våra ord passerar atmosfären, elektriska koder genom universum. Vad gör man? Håller ihop. Hur gör man? Håller ihop. A vet när hon skall ringa. Tala om träden och kosmos. Möjliga världar möjliga liv. Det absurda. In absurdum. Det becksvarta skratten åt alltihopa. Kärleken. Himlar och hav. Det enda som är värt att investera i: vänskapen. Den största kärleken. När vi lägger på är stormen över. Himlen ljus. Vi uthärdar stormen tillsammans.

hundrafemtio miligram.

Har barnvaktat. Tagit emot kramkrashlandningar och namngivit mellanmjölken 500 gånger. 

Va dä? Mellanmjölk. Ah. Å dä? Mellanmjölk. Ah. Åh dä? Mellanmjölk. osv. Så nu har jag  kaffe och brie och lyxmarmelad. Leker vanlig. Mellanmjölken är mellanmjölk varje gång, riktig och verklig, upphör aldrig vara mellanmjölk. När jag kommer hem går katten under pseudonymen Amor, begär sin plats på min bleka bröstkorg.  

O: Har du en mamma?

M: Ja.

O: Har du en pappa?

M: Ja.

O: Lever båda?

M: Ja.

O:  Okej. Bra. Då är du ett barn.

Osv.

Oh. sweet nuthin'.

Läser feministisk litteratur. Dricker te för att kaffet+pengarna är slut. Ringer Hanna femtusen gånger utan svar, sjunger sång på hennes telefonsvar. Igår gav hon mig riktig mat.

Hang on till tomorrow.

Trodde att jag kunde gå och lägga mig tidigt. Duracellhjärnan laddar visst aldrig ur.

Ragnarök.

Natten: 2 timmar sömn. Vaknar med syra istället för blod. Energin gör mig utmattad och hjärtsvag.

Chick litt.

Cyklotymi. Rapid cykling. Am I still ill.

Ibland är det nästan värre att vakna med den där hurtiga munterheten, what now?

The Crap. Lördag.

Försöker städa. Är riktigt duktig på att slänga saker, och sätta upp bilder på väggarna, och ställa in mina böcker i bokhyllan. Har ett katt tempel under täcket, ute är frost och sömn och brus. Ska sitta mer på golvet och måla, borde panta burkar och köpa vin för pengarna. Imorgon kommer solen fram, då blir det kvalitetstid med kvinnor och Nikon. Läpparna spricker när jag vaknar och ler.

Miljoner.

Dova rösten. Wyoming.

Moment 21. Att för att få listor skrivna över saker som skall göras måste jag först skriva en lista där punkt numer ett är Skriv en lista över saker som ska göras.

Det är därför jag sitter här, jag lovar, och tvättar håret med kattschampo, bränner alla sedlar som små räddningsakter. Kvinnobilden, att rädda sig själv in i bilden, blir jag bara vacker. Pressar fram lite huvudvärk ur min försurade bleka kropp. Kameran ligger i fönstret. Jag borde ta den med mig jämt som ett spädbarn. Borde spara döda ting i små lådor, måste skaffa mig en låda, små askar, fina. Torka upp allt jag spillt på mina golv för jag identifierar mig per automatik med det jag ser= blir ingrodd och gammal. Den darrande lilla känslobarrometern, lagas skall. Så lätt så lätt att säga. Borde skriva ner de förvrängda vackra tankarna som är överexponerat övertydligt vackra i sekunderna mellan sömn och vaka. Att jag borde återvända till norra USA bland alla skäckiga hästar.

Veckans Babe.

Skaka ditt huvud. Amor.

Dessutom var det nyårsafton förut. Viskade mest saker om livet med Ida i en soffa eller klappade katter. På 12 slaget satt jag ensam bland fyrverkerierna på balkongen och det kändes fint. Hade pratat i telefon i en mörkt garderob, rökt och tjurat i trapphuset men inledde 2012 med ett samtal om fördomar, energier och kärlek. Blev uppslukad av mig själv och mina egna ord, förenades med universum. Log resten av natten.

In heaven blue.

Småkräks. Öm i hjärnan och skelettet, pannbenet. Vill ha allt och inget. Men ska ha en normal blogg just idag och tänker därför visa bilder på dagens outfit:

Avklippt barn-addidas tröja secondhand 15kr.

Och mysiga bilder på frukostdukningen:

Kul.