onsdag 24 oktober 2012

ctrl c ctrl v gammla skrivna ord

(orgasm. jag tillber fysik och djuriska lustar ibland och du frågar mig vad i min ångest består denna gång, en sista dans till våra gemensamma strupljudsovationer, människans destruktiva natur, vi borde inte ha så höga tankar om oss själva, reducera allt till enbart vår inneboende oändliga förmåga till kärlek. orgasm)

måndag 22 oktober 2012

människobarnet

det finns en liten som lär mig så mycket utan att ens ha fyllt sina lungor med luft än. hellre sömnlös tillsammans än stillnoct ensam.
"När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig, för dig"

hunger utan aptit

hellre ångest tillsammans än oxfile ensam eller nått mvh optimisten.

lovemeloveme med cardigans

Fortsätter samla bevis som en besatt tonåring kan inte hjälpa det. Att där är jag att där är min kropp där är katten och träden är gula nu i väntans tider gånger multum. Jag kan inte hela mig men jag kan mycket, vila pannloben. Exponera, ponera, fotografera. Sekunden när jag öppnar mina ögon. När jag förlora mig själv i oförmågan till stillhet när allt strålar och blandas ihop. Älskling jag kan inte se på tv tappar andan av vardag kan således inte leva längre vill du ligga med mig?
 




Lilla hjärnan.



Spottade i smyg idag och biter små hål. Ponera att det blir bra. Acceptera. Begrunda. Stå kvar. Jag vet som händer jag har datum, anteckningar, lilla hjärnan som är kvar. Okej.

onsdag 17 oktober 2012

Lika förförisk som förförerskan jag brukade klä in mig i, i svart och rött. I kombinationer svart och. Alltid svart och. När jag tänker bakåt framåt ser jag hopsamlade delar av ett liv i kartong efter kartong, där var jag, uppdelad nerpackad. Det finns en sorg den är svart och.
När jag är så gränslöst rastlöst produktiv att det slår ut sig själv och resulterar i noll. Små vindbyar av hypomani. Köpa frimärken posta brev tvätta trosor. Köpa frimärken posta brev tvätta trosor. Ett mantra som gift för själen till den grad att lergigansömnen känns frestande förförisk.

Livet som.

Försöker ringa viktiga samtal, svettiga händer, telefonköer, regn och björktrastar. Ingen conection med sateliterna i den svarta svarta. Vill plötsligt ut i allt grått och gult, katterna förvirrade.
Hjärtat som en liten duracell i min längtan efter det gränslösa universum, handen på hjärtat, handen på magen, du vet inte vad som väntar. Minns en sång.
 "You're gonna love this world if it's the last thing I do
The whole extravagant joke topped in bitter sweet chocolate goo
For someone who ain't even here yet look how much the world loves you
Look how much the world loves you
"