Sätt igång

Infekterad av nån skev julstämmning samt invärtes öm, både ordagrant och metaforiskt.

det är inte längre sommar 12

Cyklade till och från jobbet i solnedgång och soluppgång, alltid rörande som klor i skinnet. Idel ljus, koltrastar och åska. Färgerna nu, de nordiska, blåsvart och leråker och grått och gult. Grått och gult. När jag ser landskapen känns lämnandet som ilande dova linjer.

Om kvällarna

Paint a vulgare picture

please keep me in mind

avsked och avslut men hej för helvette.

ctrl c ctrl v gammla skrivna ord

(orgasm. jag tillber fysik och djuriska lustar ibland och du frågar mig vad i min ångest består denna gång, en sista dans till våra gemensamma strupljudsovationer, människans destruktiva natur, vi borde inte ha så höga tankar om oss själva, reducera allt till enbart vår inneboende oändliga förmåga till kärlek. orgasm)

Bär galaxer.

ensamskrattat mig tårögd åt katterna. allmänt gråtväder idag.

människobarnet

det finns en liten som lär mig så mycket utan att ens ha fyllt sina lungor med luft än. hellre sömnlös tillsammans än stillnoct ensam.
"När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig, för dig"

hunger utan aptit

hellre ångest tillsammans än oxfile ensam eller nått mvh optimisten.

lovemeloveme med cardigans

Fortsätter samla bevis som en besatt tonåring kan inte hjälpa det. Att där är jag att där är min kropp där är katten och träden är gula nu i väntans tider gånger multum. Jag kan inte hela mig men jag kan mycket, vila pannloben. Exponera, ponera, fotografera. Sekunden när jag öppnar mina ögon. När jag förlora mig själv i oförmågan till stillhet när allt strålar och blandas ihop. Älskling jag kan inte se på tv tappar andan av vardag kan således inte leva längre vill du ligga med mig?

 

Lilla hjärnan.

Spottade i smyg idag och biter små hål. Ponera att det blir bra. Acceptera. Begrunda. Stå kvar. Jag vet som händer jag har datum, anteckningar, lilla hjärnan som är kvar. Okej.

Lika förförisk som förförerskan jag brukade klä in mig i, i svart och rött. I kombinationer svart och. Alltid svart och. När jag tänker bakåt framåt ser jag hopsamlade delar av ett liv i kartong efter kartong, där var jag, uppdelad nerpackad. Det finns en sorg den är svart och.

När jag är så gränslöst rastlöst produktiv att det slår ut sig själv och resulterar i noll. Små vindbyar av hypomani. Köpa frimärken posta brev tvätta trosor. Köpa frimärken posta brev tvätta trosor. Ett mantra som gift för själen till den grad att lergigansömnen känns frestande förförisk.

Livet som.

Försöker ringa viktiga samtal, svettiga händer, telefonköer, regn och björktrastar. Ingen conection med sateliterna i den svarta svarta. Vill plötsligt ut i allt grått och gult, katterna förvirrade.
Hjärtat som en liten duracell i min längtan efter det gränslösa universum, handen på hjärtat, handen på magen, du vet inte vad som väntar. Minns en sång.
 "You're gonna love this world if it's the last thing I do
The whole extravagant joke topped in bitter sweet chocolate goo
For someone who ain't even here yet look how much the world loves you
Look how much the world loves you"

Kärnan.

Börjar om. Orkade mig ut med kameran ikväll, solnedgång harar och göken i bakgrunden. Illamåendet som sakta sinar, doften och ensamheten. Ensamheten, som blivit för all framtid förändrad. Det är alltså nu det sker, sommaren 2012 och jag har just fyllt 25, en regnig sömnig födelsedag i ett helt nytt perspektiv. Saker som är större än så, ett annat liv. Att vara beredd att ge upp vakna egna nätter och gå och komma som jag vill, man är nog aldrig redo. Och jag inser att den emotionella instabiliteten fortfarande är där den alltid varit, någonstans i pannloben och bakom bröstbenet som en vilddjur. Räkningarna ligger kvar och på hög. Jag är kvar.

Das tierdness.

Äsch jag kanske bara ska pumpa skallen full av SSRI och sluta bry mig. Ha ett äta sova motionera schema och jobba med layout. Hittar inte knappen. Jag drömmer om att vara nageln i deras ögon. Nej. Ge mig en chans till jag kan.

Jag har redan sett Spanien.

What doesn't kill you makes you stranger.

Mitt hjärtas tröst och liljor.

Along the Borderline.

Erkänner. Förslavad under samtidens tekniska överproduktion, samtidens förgiftande självutplånande självupptagenhet. P åker och jag frågar hur jag kan vara säker på att jag kommer fortsätta existera när han inte längre ser mig. Sen tar jag den vanliga vägen till speglarna och kamerorna. Stirrar ögonen ur mig, stum och förvrängd. Igår lagade vi mat. P drack cola, jag rödvin, i vinröd tröja av märket masculine. Försöker. Väntar på att bakhuvudet ska explodera, spruta konfetti och serpentiner, fyrverkerier och galla. Frågar P om han vill befrukta mig. Ägnar flera timmar åt att titta på salugårdar, drömma om jord, hantverk, djur. Att, om jag bara fick bo där under lövträden, vid ängarna, så skulle det gå över. Om jag bara fick klä mig i slitna t-shirts, gummistövlar och ha jord under naglarna, om jag bara fick tid att sitta och stirra ihjäl mig på landskap istället för påmig själv. Det sunda, jag skulle gå upp i vikt (tunnhet missmatchar visionen) och ostört kunna gräva hur många gropar som helst. 

 

When you think the night has seen your mind.

Den plågsamma självupptagenheten.

Flytande.

Idag har buken en annan form, som vätska, mjuk tyngd. Begrundar det. Fyller några centimeter hett hett hett vatten i badkaret och lägger mig där ett tag. Huvudet snurrar av selektiv serotoninhämmarbrist. Adjö kemikalierna. Jag gör slut. Behöver någon som kan sköta allt det där som måste skötas. Räkningarna disken dammet i alla hörn, jag vill ju bara samtala dricka vin och skapa hela nätterna och dagarna. Utbildningen är uppenbart helt fel. Också pengarna, behovet, illamåendet. Endast fri att tänka och må illa. Tänka och må illa. Tänka och må illa.

Ida Madeleine Therese

 

Francesca Woodman.

(A

Andas tänker känner samma sak.

Tjugofyra.

Grattis mitt hjärtas finaste polarräv, hjältinna, konstnärsblod. 

Stormen. Aurora betyder ljus och färger.

Aurora ringer. Vi talar ivrigt. Ställer de viktiga frågorna. Utanför mörknar himlen till snöstorm, plötslig och intensiv precis som samtalet. Våra ord passerar atmosfären, elektriska koder genom universum. Vad gör man? Håller ihop. Hur gör man? Håller ihop. A vet när hon skall ringa. Tala om träden och kosmos. Möjliga världar möjliga liv. Det absurda. In absurdum. Det becksvarta skratten åt alltihopa. Kärleken. Himlar och hav. Det enda som är värt att investera i: vänskapen. Den största kärleken. När vi lägger på är stormen över. Himlen ljus. Vi uthärdar stormen tillsammans.

hundrafemtio miligram.

Har barnvaktat. Tagit emot kramkrashlandningar och namngivit mellanmjölken 500 gånger. 

Va dä? Mellanmjölk. Ah. Å dä? Mellanmjölk. Ah. Åh dä? Mellanmjölk. osv. Så nu har jag  kaffe och brie och lyxmarmelad. Leker vanlig. Mellanmjölken är mellanmjölk varje gång, riktig och verklig, upphör aldrig vara mellanmjölk. När jag kommer hem går katten under pseudonymen Amor, begär sin plats på min bleka bröstkorg.  

O: Har du en mamma?

M: Ja.

O: Har du en pappa?

M: Ja.

O: Lever båda?

M: Ja.

O:  Okej. Bra. Då är du ett barn.

Osv.

Oh. sweet nuthin'.

Läser feministisk litteratur. Dricker te för att kaffet+pengarna är slut. Ringer Hanna femtusen gånger utan svar, sjunger sång på hennes telefonsvar. Igår gav hon mig riktig mat.

Hang on till tomorrow.

Trodde att jag kunde gå och lägga mig tidigt. Duracellhjärnan laddar visst aldrig ur.

Ragnarök.

Natten: 2 timmar sömn. Vaknar med syra istället för blod. Energin gör mig utmattad och hjärtsvag.

Chick litt.

Cyklotymi. Rapid cykling. Am I still ill.

Ibland är det nästan värre att vakna med den där hurtiga munterheten, what now?

The Crap. Lördag.

Försöker städa. Är riktigt duktig på att slänga saker, och sätta upp bilder på väggarna, och ställa in mina böcker i bokhyllan. Har ett katt tempel under täcket, ute är frost och sömn och brus. Ska sitta mer på golvet och måla, borde panta burkar och köpa vin för pengarna. Imorgon kommer solen fram, då blir det kvalitetstid med kvinnor och Nikon. Läpparna spricker när jag vaknar och ler.