Börjar om. Orkade mig ut med kameran ikväll, solnedgång harar och göken i bakgrunden. Illamåendet som sakta sinar, doften och ensamheten. Ensamheten, som blivit för all framtid förändrad. Det är alltså nu det sker, sommaren 2012 och jag har just fyllt 25, en regnig sömnig födelsedag i ett helt nytt perspektiv. Saker som är större än så, ett annat liv. Att vara beredd att ge upp vakna egna nätter och gå och komma som jag vill, man är nog aldrig redo. Och jag inser att den emotionella instabiliteten fortfarande är där den alltid varit, någonstans i pannloben och bakom bröstbenet som en vilddjur. Räkningarna ligger kvar och på hög. Jag är kvar.
