Dagmar.

Kropp. Smärta illamående. Blod. Får för mig att jag kan gå omkring bland affärer och folk, löjligt.

Den klassiska kvinnan, i blodröda underkläder i sängen. Med ihåliga ögon och rasslande tablettburkar. Även jag är trött på det, trött och full av seg längtan undergång  och sekret. Köpte, i försök till tröst, oljefärger och nya penslar. Men den där "som om" känslan är kvar i min panna. Försöker blunda slappna av inte tänka men, ser grå pappersmassa, odlade höghus vägens vita band bygger osammanhängande meningar. Försöker förankra mig i kroppen känner bara smärtan, livmodern. Spottar i slow motion.