Hon är här

Hon har varit här ett tag nu. Hon föddes i snöstorm frost och stjärnklar himmel och nu hör vi tornseglarens läten genom öppna fönster. Jag har tänkt skriva om det länge, jag har inte tagit mig tiden, inte haft tiden, inte riktigt saknat tiden heller. Hon sover nu. Det är sommar 2013 och jag är 26 år. Hon är 5 månader. Hon heter Inez. Inez Pippilotta Emelie Aurora.

Sätt igång

Infekterad av nån skev julstämmning samt invärtes öm, både ordagrant och metaforiskt.

det är inte längre sommar 12

Cyklade till och från jobbet i solnedgång och soluppgång, alltid rörande som klor i skinnet. Idel ljus, koltrastar och åska. Färgerna nu, de nordiska, blåsvart och leråker och grått och gult. Grått och gult. När jag ser landskapen känns lämnandet som ilande dova linjer.

Om kvällarna

Paint a vulgare picture

please keep me in mind

avsked och avslut men hej för helvette.

ctrl c ctrl v gammla skrivna ord

(orgasm. jag tillber fysik och djuriska lustar ibland och du frågar mig vad i min ångest består denna gång, en sista dans till våra gemensamma strupljudsovationer, människans destruktiva natur, vi borde inte ha så höga tankar om oss själva, reducera allt till enbart vår inneboende oändliga förmåga till kärlek. orgasm)

Bär galaxer.

ensamskrattat mig tårögd åt katterna. allmänt gråtväder idag.

människobarnet

det finns en liten som lär mig så mycket utan att ens ha fyllt sina lungor med luft än. hellre sömnlös tillsammans än stillnoct ensam.
"När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig, för dig"

hunger utan aptit

hellre ångest tillsammans än oxfile ensam eller nått mvh optimisten.

lovemeloveme med cardigans

Fortsätter samla bevis som en besatt tonåring kan inte hjälpa det. Att där är jag att där är min kropp där är katten och träden är gula nu i väntans tider gånger multum. Jag kan inte hela mig men jag kan mycket, vila pannloben. Exponera, ponera, fotografera. Sekunden när jag öppnar mina ögon. När jag förlora mig själv i oförmågan till stillhet när allt strålar och blandas ihop. Älskling jag kan inte se på tv tappar andan av vardag kan således inte leva längre vill du ligga med mig?

 

Lilla hjärnan.

Spottade i smyg idag och biter små hål. Ponera att det blir bra. Acceptera. Begrunda. Stå kvar. Jag vet som händer jag har datum, anteckningar, lilla hjärnan som är kvar. Okej.

Lika förförisk som förförerskan jag brukade klä in mig i, i svart och rött. I kombinationer svart och. Alltid svart och. När jag tänker bakåt framåt ser jag hopsamlade delar av ett liv i kartong efter kartong, där var jag, uppdelad nerpackad. Det finns en sorg den är svart och.

När jag är så gränslöst rastlöst produktiv att det slår ut sig själv och resulterar i noll. Små vindbyar av hypomani. Köpa frimärken posta brev tvätta trosor. Köpa frimärken posta brev tvätta trosor. Ett mantra som gift för själen till den grad att lergigansömnen känns frestande förförisk.